jessicalindbom.blogg.se

Godkväll! Har haft väldigt många funderingar senaste tiden, så tänkte att det är väl dags att jag börjar blogga av mig lite. Det är ändå så man mår lite bättre efter att skrivit av sig..

 

Flera dagar nu har jag funderat på det där med hundar som skäller och bjäbbar när de ser andra hundar, hur mycket mer accepterat det är hos vissa hundraser än andra. 

Jag har ingen stor hund, han är väldigt liten i mina ögon jämfört med alla andra hundar jag haft runt mig, samtidigt är han ingen knähund heller. Men min lilla vovve är mycket speciell, han kommer från gatan i Rumänien och senaste halvåret är det som om det är NU konsekvenserna av hans förra liv kommit fram. Han är en otroligt osäker och rädd hund i botten, som spelar kaxig utåt och agerar innan han tänker efter. Han vaktar mig, min bil, mitt rum, min lägenhet osv, för jag är hans trygga punkt i livet. Han har varit fäst vid mig från början. Felet jag har gjort är att jag har accepterat detta beteende ända sen han var en liten valp, för vakta mig har han nog alltid gjort. Men han är min första egna hund, och han är fan ingen lätt hund och jag har lärt mig av mina misstag. 

För ett tag sen började han göra utfall mot andra hundar och jag kände att det bara var totalt hopplöst ett tag.. Jag började undvika gå längre rundor och andra hundar, jag undvek problemet och gjorde det ännu större. Men idag är han så mycket bättre, idag kan jag möta hundar stora som små utan att han får dessa utfall. Han är fortfarande på spänn och hade jag tillåtit hade han gjort utfallen, men jag har lyckats hitta knappen att trycka på så jag har hela situationen under kontroll. Jag kämpar med min hund HELA tiden. 

 

Det jag inte tål, det är alla dömande blickar och alla elaka kommentarer. Jag vill så desperat stanna varenda människa och förklara för de varför han är som han är, jag vill få de att förstå att jag försöker hela tiden, dygnet runt. Vissa vill jag bara be dra åt helvete. De värsta, det är alla småhundar som gör exakt likadant som min hund men eftersom de är så extremt små och lätta att hålla tillbaka kommer de undan med det beteendet, och att de människorna har MAGE att ge mig den dömande blicken. Som om mitt djur är ett värsta monstret och att jag "borde lära mig att ha koll på hunden" när den envisa lilla hunden går igång som en piraya och drar sönder i kopplet. Jag fattar verkligen inte hur de har mage att döma mig och min hund. 

Jag vet att jag har ett problem med min hund, men jag vet också att jag kämpar som ett djur för att förstå mig på min hund och han är väl så förvirrad i huvudet stackarn att han fattar inte ens varför jag blir arg på honom imellan åt. Han tycker ju att han är god som skyddar mig. 

Visst, ledar rollen kanske är lite skev hos oss, jag vet att han ska lyssna på mig och göra som jag säger. Samtidigt som jag vill ha ett sammarbete med min hund.

Jag har aldrig mött en sådan speciell hund, att alla hundar i mitt liv har haft olika och starka personligheter är en sak, men Musse.. han är bara så annorlunda. Och det bandet jag har med honom, det är obeskrivligt. Han är inte bara min hund, han är en del av mig. Jag vet att han älskar mig mer än allting annat, därför svider det så i hjärtat när jag inte kan förstå honom och istället blir arg för det är det rätta i folks ögon. Jag blir frustrerad när jag står där som ett frågetecken och vet allvarligt inte vad jag ska göra. Jag blir så ledsen när folk bara dömer ut honom och blir arg på honom för de inte heller förstår sig på honom. Jag tycker det är så tråkigt att folk inte får uppleva den sidan av Musse som jag får uppleva.. 

 

Imorgon ska vi på hundkurs, och jag hoppas denna tränare ser hans speciella sida, som min förra tränare i Skåne gjorde. Och förstår honom istället för försöka placera in honom i "ramen".

 

Jag dömer aldrig någon annan med deras djur, just för att jag vet hur mycket historia det kan ligga bakom. Och jag vet att jag inte kommer komma undan dessa dömande blickar osv så länge han håller på så här. Det är så lätt att rynka näsan och höja ögonbrynen åt sånt man egentligen inte vet något om. 

 

Jag blir bara så ledsen att jag ses som en dålig ägare till min hund, när jag höjer denna hund över skyarna och älskar honom något otroligt...