jessicalindbom.blogg.se

Oj vad dålig jag har vart med att blogga hörrni.

Antar att inspirationen & fantasin tar slut.

Ja, lite orken också.

Senaste dagarna har jag varit helt FAST i Prison Break, jag vet vad ni tänker, så efter!

Idag har jag dock varit ute i verkligheten med min fina ponny Oliver, har ju varit så jäva trist väder här i Skåne också. Reeeeeeeeeegn hela veckan!

MEN idag har det varit sol ute, skönt väder liksom.

Hoppas på det imorgon också, måste verkligen städa min sopstation till bil..

 

Glasögonen som min älskade hund bet sönder känns verkligen behövliga just nu, går typ runt med ständig huvudvärk, men tydligen går inte ett par nya på garanti/försäkring? Knappt ett halvår gamla..

Önskar verkligen jag hade överflöd med pengar så man kan köpa såna här nödvändiga saker.

Bara att titta på skärmen nu får mina ögon och överhetta, snart sprängs de väl, men måste hinna se ett avsnitt Prison innan det, hehe.

 

I alla fall, att ta saker för givet. Hur många gör inte det?

Kan ju lova att alla som läser detta har någon gång gjort det eller gör det just nu?

Det är verkligen en miss man inte ska ta, något man verkligen ska tänka efter på.

För du vet ju inte hur mycket man saknar det förrän det är borta, right?!

Jag har säkerligen tagit saker för givet, ett jävla bra exempel på det är ju att jag alltid tar det för givet att mina föräldrar ska rädda mig ur ekonomiska situationer. Men, jag fick bita mig själv i tungan och ta smällen den dagen de faktiskt inte kunde hjälpa mig, och här sitter jag nu, med räkningar över öronen!

Men, ett steg närmre vuxen livet och vetskapen om eget ansvar när det just gäller pengar.

 

Jag har nu märkt på senare år att jag är tydligen en människa som är väldigt lätt att ta förgiven, då jag alltid förlåter.

Spelar ingen roll hur många misstag, samma misstag om och om igen, jag förlåter.

Varför?

Jag vet inte, antagligen för jag är naiv eller för att jag helt enkelt inte orkar vara arg.

Kanske för att även hur många gånger än jag blir sårad av dessa människor vill jag inte mista de.

Man bråkar, jag förlåter.

För jag känner skuld, känner att det kanske var mitt fel att det hände från början?

Lätt att manipulera, lätt att vrida om mina egna ord till ens egna fördel.

Negativ egenskap? Absolut!

Men det måste väl ändå betyda att jag är en bra människa, som alltid vill lösa allting.

Men jag har tröttnat, det finns en gräns för allt.

Jag har förlorat en av mina bästa vänner nyligen, delvis pg.a. detta.

För att jag inte orkar att hon alltid skulle ta mig förgiven, alltid behandla mig sämre än sina andra kompisar för de inte förlät henne lika ofta.

Jag satte ner min fot, och även idag känner jag att jag egentligen bara vill ringa upp henne och bli sams.

Ses igen som gamla tider.

Men för vad?

För sen igen bli bedragen?

Nä.

En av de bästa vänskaperna jag haft, de roligaste tiderna, men jag orkar inte ge det ytterligare en chans för samma historia ska upprepa sig igen.

Ni förstår väl att det inte kan pågå i all evighet?

DU förstår väl det?

Jag hatar bråk, jag mår dåligt utav att bråka.

Käfta lite, fine.

Men inte bråka med någon som betyder, det tär på en så mycket.

 

Samma sak är på väg att hända med en annan som betyder så mycket för mig.

De förstår inte, de tror verkligen de kan göra samma sak om och om igen.

"Äh Jessica förlåter, det gör hon alltid."

FÖRSTÅR NI INTE ATT JAG TRÖTTNAR?

 

JA, jag förlåter 96% av alla fallen, men är det då okej att utnyttja detta?

Är det okej att ta min energi, min ork, tära på mina känslor för ens egna fördel?

NEJ, säger jag.

 

Jag tänker inte sluta vara den jag är, jag kommer säkerligen vara med om detta fall flera gånger i mitt liv framöver, för jag vill så gärna tro på människor.

Jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill.

Men jag bara ber om en sak i retur, snälla bevisa att jag kan lita på er.