Rastlöshet, undergång & överdrivenhet.
De säger att man inte kan köpa lycka utav pengar men jag skulle vilja påstå att det är bullshit påstående.
Visst blir det vad man gör det till, självklart kan man vara lycklig utan pengar.
Påstår inte att jag inte är det MEN självklart skulle det underlätta så mycket mer med pengar.
Bara tanken på att bli av med alla skulder, att kunna unna sig något fint & roligt.
Att aldrig behöva oroa sig.
Slippa denna gnatande känsla i magen hela jävla dagen lång.
Uppoffringar, det är mina djur. Skulle aldrig önska något annat än att ha kvar de.
Bilen är en sådan lättnad att ha, även om den drar alltför mycket pengar.
Skulle jag kunna leva utan den? Självklart.
Vill jag det? Nej.
Uppoffringar.
Något jag gladeligen gör för utan dessa skulle inga pengar spela någon roll, då skulle jag inte vara lycklig.
3 veckor kvar, 3 långa veckor kvar med rastlöshet innan mitt plugg sätter igång.
Om ändå inte skolan i Malmö hade flummat bort mina betyg.
Det är en lång väg kvar, en oändlig väg kvar känns det som.
Motivation, vad är det?
Hur hittar man det?
Bara till att ta en själv i kragen och börja, ja, fast det är väl lättare sagt än gjort. Eller?
Jag drömmer mig bort till en annan verklighet, till en annan tillvaro.
Där allt är exakt som jag vill ha det.
Hur mycket ska man behöva kämpa sig igenom.
Just nu känns det som livet testar mig hur länge jag kommer kunna hålla andan när mitt huvud tillsluts täcks med vatten. Jag som är totalt värdelös på att hålla andan..
Jag kom ifrån Kalmar i alla fall, det var steg 1.
Hade bara inte räknat med att det skulle bli så tufft i början.
Vänta ut stormen säger de, men för mig känns det som att vinden ökar kraftigt mer för varje dag som går.
Bitterhet, japp. Så skulle jag beskriva mig själv just nu.
Trött på sakna motivation.
Trött på att bara gnälla.
Trött på behöva luta mig mot andra.
Trött på att vara trött.