allt & inget.
Det är konstigt det där hur vi väljer vilka vi ska lita på.
Hur vet man att man ens kan lita på en människa?
De kan ju ljuga lika mycket som du tror de talar sanning.
Inte för vara bitter eller så, men den erfarenheten efter att litat på människor är väl sådär.
Det enda du kan göra är att tro på människan, om hen ljuger eller inte kan du bara inte veta.
Om du inte är en super detektiv vill säga.
"Ge mig en chans till".
Orden som aldrig lyckas försvinna.
Åter och åter igen.
Efter flera chanser kommer orden,
"jag lovar att bättra mig."
"jag ska göra allt för få dig förstå,"
Alltingen verkar ju så bra för stunden, sen försvinner det igen och samma ord dyker upp efter ett misslyckande.
"Ge mig en chans till."
Att kämpa för något man vill så hårt men alltid går i botten.
Hur orkar man?
Det är ju det man vill ha, klart man ser förbi alla misslyckanden, allt bedragande.
Ibland kanske man ska inse att man inte kan få allt man vill ha.
Men jag vill ju!
Det kanske inte är några blommor med i bilden, ingen choklad, inga överraskningar.
Men det är kärlek, kärlek som är så svår att slå eller förstå.
Det som får en att kämpa dag ut och dag in.
Men man lessnar.
Hur svårt ska det vara och bevisa saker och ting?
Att tänka ett litet jävla steg fram.
Man orkar bara inte.
Men så fortsätter man kämpa vid dagens slut i alla fall för få det man vill ha.
