?!

Jag vet inte vad det är. Något djupt fattas hos mig, som ett hål. Inget som får mig att må dåligt eller bli deprimerad, men något som ständigt gnager inom mig. Något som gör mig ständigt rastlös, och jag har ingen aning om vad det är. Inte ens i närheten. Sån sjuk känsla som inte kan beskrivas. Dagligen gör jag saker, motiverar mig själv, motionerar med vovven och är i stallet, pluggar och tänker på framtiden. Det är inte så att mitt liv är händelelöst, om jag vill har jag ALLTID något att göra. Men det spelar ingen roll, vad jag än gör på dagen, hur jag än spenderar min tid, sitter jag här som ett hål på kvällen och har gravings efter något jag inte ens vet vad det är. En period i livet antar jag. Vad annars ska det vara? JAG FATTAR INTE! Det gör mig otroligt frustrerad..
 
"Sätt upp mål i livet du ska klara"
 
"Du kanske saknar en pojkvän"
 
Men nej, jag har mål hela tiden jag ständigt klarar av. Spelar ingen roll. Nyligen slog jag mitt rekord med löpningen. Jag betar av ämne efter ämne i skolan. Mitt liv är ständigt i rullning.
Nej, det är verkligen inte så att jag känner så här för att jag saknar att ha en man i mitt liv? Jag är ingen sådan människa som måste ha någon för känna mig complete. 
 
Det är detta jag inte förstår, en sak om ens liv står still, att man känner att man inte kommer någonstans, men det är tvärtom om hur mitt liv är. Det är ständigt i rullning. Konstant. 
 
Min träning med hunden går bättre än någonsin, han är helt jävla fantasisk. Jag motionerar dagligen på ett sätt eller annat, långa rundor med hunden eller löpning. Jag pluggar 100%. Min ekonomi är äntligen i balans. Min älskade ponny är frisk, även om jag skulle kunna motionera honom mera, så är han ändå frisk, äntligen.. <3
 
Tänk om det är så att jag är uttråkad? Allt är för lätt, det är inte längre några farthinder eller gropar på vägen längre. Tänk om det är så tragiskt. Att jag bara är uttråkad av att allt går så bra? Samtidigt så är jag så otroligt glad och lättad över hur allt går så bra. ÅH, jag förstår mig verkligen inte på mig själv..
 
Nu blir det en muffins och lite cola för försöka dränka mina gravings efter det eviga, cya.
 
FINA ETINA <3 gud vad jag saknar henne.
 
mitt hår börjar växa och är kaos på morgonen hihihihihi